Pappa som går runt och skriker.
Syskonen som inte vet vad de
ska göra eller ta vägen nånstans.
Mammas aldrig upphörande gråt.
Vår brorsa Håkan har blivit påkörd
av en lastbil och finns inte mer.
Man ska inte dö när man är 6 år.
Själv är jag 2,5 år gammal och
hur reagerar jag, vad känner jag?
Novembers brusande mörker
och samhället som inte stannar
upp och håller en tyst minut.
Pappa som var försenad och inte
mötte upp Håkan vid skolbussen.
Hur hanterar man en sån här kris,
en sån här svart surrealism?
Pappa som går omkring och skriker.
Mammas aldrig upphörande gråt.
Syskonen som inte vet vad de
ska göra eller ta vägen nånstans.
Håkan vår bror som bara försvann.
Det är den första november 1967.
Man ska inte dö när man är 6 år.
Kärleken som springer i labyrinter
panikslagen och söker desperat.
Var detta straffet för våra kristna
föräldrars klassresa, den sjuka
framgångsteologins livslögn?
Hur som är Håkan borta för alltid.
Vi somnar som bedövade och
lyssnar på The Beatles All you
need is love och Håkans säng
gapar tom som en grav.
Mamma och pappa sitter i soffan
och försöker att trösta varandra.