Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

11-åriga pojkar gråter inte

 

Från och med att pojkar fyller 11 år så slutar de att gråta. För så stora pojkar ska vara starka och glada. Den glödande klumpen i bröstet. Skådespeleriets och maskhållningens tid som har börjat. Pojkar får inte gråta. Sorgen som ändå kommer ut i form av vrede, aggressivitet och hat. Alltid finns det någon liten svag jävel att mobba och frysa ut. Mamma och pappa som är lika hämmade känslomässigt gråter aldrig. Man måste vara stark och glad. Ganska snart så kommer ångesten till några av dessa pojkar. Ångesten som en svart och diffus demon som det inte går att distrahera bort.
Sniffa kontaktlim i skogen och de senaste nötdrogerna. Sitta där tillsammans och vara starka, glada och coola. Mamma och pappa som är alldeles bedövade i sin aningslöshet, positivitet och optimism. Det ordnar sig alltid för vi tror ju på Gud. Två av pojkarna börjar langa knark och vapen till det lokala kriminella gänget. Inte gråta, alltid vara stark och glad.
Ett beställningsjobb dyker upp, en av pojkarna ska skjuta ihjäl en kille i ett fiendenätverk. Det får han hundratusen för. Pojkar som har fyllt 11 år gråter i allmänhet inte. Mamma som går på stesolid och vodka. Pappa som är torsk på nätpoker. Lillasyster som har allvarliga ätstörningar hon gråter inte heller. Den högst pinsamma tystnaden på de surrealistiska söndagsmiddagarna. Vad ska man prata om? Vädret, travet och politiken. Sonen som går på ladd dagligen. Men ändå denna funktionella och trevliga fasad utåt mot arbetskamrater och grannarna i radhusområdet. Farbror Kent som tar livet av sig. Familjen reagerar inte nämnvärt trots att Kent stod dem mycket när. Det är att stänga av, förtränga och kapsla in som står högst på dagordningen. Sonen skjuter ihjäl en kvinna och livet är härligt. Mamma är ett drogat spöke som glider genom lägenheten i ett majestätiskt lugn. Pappa spelar nätpoker och dricker whiskey. Lillasyster är klaustrofobisk i sin lilla kropp. Starka och glada människor gråter i allmänhet inte. Endast misslyckade individer är svaga och sorgsna. Det idylliska radhusområdet andas harmoni, förtröstan och tillförsikt. Några pojkar och flickor håller på att tända eld på några bilar. Det är härligt att leva.




Prosa av Johan Bergstjärna
Läst 70 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-11-11 00:33



Bookmark and Share


  rostspik VIP
En stark text. Lars Norén på steroider.
2023-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna