1970-talet: I veckorna var man så låg och puritansk. Nästan kvävd av jantelagen smög man längs husväggarna och bad ödmjukt och ångerfull om ursäkt för att man fanns till och tillbad underdånigt den Gud som man inte trodde på. Men så kom då fredagen och man klädde sig i sina mest sexuellt utmanande kläder och plockade fram alkoholen och drogerna och på med den värsta experimentella jazzen på allra högsta volym. Man var promiskuös i ett fullt ös medvetslös i två dygn i ett otroligt drag. Man var kung och oövervinnerlig under helgen bland alla läckra brudar. På måndagsmorgonen så var man ingen och ingenting full av skuldkänslor och självförebråelser. Hela veckan fram till fredag så fastade man, bad böner, och insåg att man hade fått gonnore och ringde runt och bad om förlåtelse. Man till och med gick till kyrkan och biktade sig som ett mycket skärrat spöke. Jantelagen drog syret ur luften och man gick hem till sin mamma och grät och fick tröst.