I och efter ett supertrauma så råder det kaos, ett snurrande kaos som inte går att få något grepp om. Du kan inte säga till ett barn eller någon människa att hörrudu nu fortsätter livet, skolan eller jobbet, nu måste du må bra, för om du mår bra så ska du få en dyr och härlig present med vad du än önskar dig, seså upp med hakan för nu måste du rycka upp dig. Det snurrande supertraumakaosets ångest och förvirring existerar utifrån sina egna lagar och regler. Kärlek, närhet och medkänsla skulle inte vara så dumt tycker ett av de allra trasigaste och härjade barnen och vilken tur hon har Linn för hennes härliga föräldrar är experter på sånt.
Värre är det för lille Bertil som dövar sin supertraumaångest med att tända eld på saker, hans mamma är alkoholist och tycker att sonen ska rycka upp sig och göra något vettigt av sitt liv. Bertils pappa hängde sig och Linn träffades av två skott vid en skjutning. Bertil har börjat att elda upp bilar och blir rekryterad till ett av de underbara ledande kriminella gängen. Vilken härlig gemenskap tycker Bertil som är 8 år gammal. När han är 9 så går han på heroin och kokain. Mamma sitter full på ett nätcasino hela dagarna. Linns båda föräldrar däremot är två sunda friskusar som stöttar sin dotter i alla lägen och stämningen i hemmet är högst funktionell. Bertil får sitt första morduppdrag när han är 11 år och känner sig så cool efteråt. Han går aldrig till skolan och bor hos en gängmedlem. När han är 13 år gammal så blir han ihjälskjuten. Linn har bildat ett musikband och siktar på Idol. Livet leker för henne och hennes familj. Bertils mamma orkar och förmår inte ta tag i sin sons begravning. Vem fan bryr sig? Jävla skitunge! Och jag har inte gjort något fel. Livet är väl bara som det är.
Linn är på Rhodos med sin familj och hon lär sig att dyka djupt ned i havet tillsammans med pappa och sin storebror. Livet är så härligt.