Det började redan då hösten knackade på
vi bokade vår resa så upprymda redan då
Denna jul skulle vi inte raska över någon is
vi skulle frodas i ett paradis

December öppnade luckor och vi steg in
i planet som tog oss till värmen och till pepparkakeskinn
Men det hav som skulle rena oss i år
blev till en våg av tårar ingen kan förstå

Har du ringt alla du har hemma
sagt du älskar alla där
havet dränker oss av jämmer och det skär
Min älskling spolas ned nu
jag kan bara titta på
i ett ögonblick är vi inte längre två
Jag står här ensam...och förlamad av en våg

Tusen åter tusen är dom nu
som lämnat oss i förtvivlan denna efterlängtade jul
Under palmer ligger dom staplade likt små paket
en liten flicka gråter i sin mörka ensamhet

Har du ringt alla du har hemma
sagt du älskar alla där
havet dränker oss av jämmer och det skär
Min älskling spolas ned nu
jag kan bara titta på
i ett ögonblick är vi inte längre två
Jag står här ensam...och förlamad av en våg

Det skakar och det bränner
men det är inte havets svall
Det kommer djupt från bröstet
det är mitt hjärtas efterskalv
Nu när chocken börjat att släppa
vill jag inte längre finnas kvar
Hav du tog allting runtom mig
så varför...varför...
varför inte jag?

Dom säger åren gått som om allt nu vore bra
tio eller hundra på just en sådan här dag
Jul igen och tomtar springer häromkring
men jag vill bara bäras....ut mot havet...av en benådande vind

Har du ringt alla du har hemma
sagt du älskar alla där
havet dränker oss av jämmer och det skär
Jag ser hur min älskling spolas ned nu
jag tvingas bara titta på
i ett ögonblick är vi inte längre två
Jag står här ensam...och förlamad av en våg