Den svala vinden
kastade upp hennes hår
Jag såg ett ansikte skymta
och där stod vi, vi två

Hennes ögon
var en port till en land
Till ett land så långt fjärran
jag ville ta hennes hand
och följa med dit där ingen har gått

Du är så fin
du är en blomma
som skjuter liv ut över ängen
Du går förbi
just som ingenting hänt
du svävar över terrängen
Du är så fin, så vacker
att du skrämmer mig ibland
vågar jag ta din hand?

Det ljumma stilla regnet
fuktar hennes hud
Jag torkar hennes kind försiktigt
så tyst utan ett ljud

Hennes fingrar
stoppar mina just där dom är
Vid hennes sköra vackra kindben
och jag tänker är det så här
man känner då man är kär?

Hon viskar tyst i örat på mig
"vill du bygga på det här ?"
Jag tog hennes hand och höll den hårt
sa "kan det bli större än så här?"

Du är så fin
du är en blomma
som skjuter liv ut över ängen
Du går förbi
just som ingenting hänt
du svävar över terrängen
Du är så fin, så vacker
att du skrämmer mig ibland
vågar jag ta din hand?