Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Stesolid och mörka solglasögon

 

Själar som har svårt att vakna
och vara kreativa med tillvaron.
Själar som avskyr att gå upp på
morgonen och som mest bara
sitter och hänger väntande på
att livet genom ett mirakel ska
börja bli skönt och meningsfullt.
Utslagna själar som bara en gnista
gudomlighet kan väcka ur koman.
Ingenting i världen hjälper och det
går inte att bara skylla på sin taskiga
uppväxt att man har det som man
har det, att gå omkring på stan med
ett slokande huvud som tyst skriker
efter en äkta hjälp och support som
verkligen gör skillnad istället för
psykiatrins patetiska och förnedrande
Kalle Anka-fasoner som inte leder
någon vart, livet är en alltför förutsägbar
rondell år efter år och man vill inte gå
upp om morgonen och grannen spelar
finsk tango dragspel på alldeles för
hög volym trots att man har kontaktat
störningsjouren tio gånger och det är
jävla januari och pengarna gick åt i jul.
Gud finns inom oss alla men hur ska en utslagen själ kunna vakna och upptäcka
det? Prästen i kyrkan hävdar att alla
människor kan bli frälsta så varför blir
inte jag det? För mycket stress, kronofogden,
nästan hot om vräkning, barnen hämtade
av socialen till fosterhem för att jag knarkade och drack. Har inte städat på 2 år. Har inte duschat på ett halvår och vill inte vakna på
morgonen. Livet är bara skit. Ingenting i världen hjälper sade någon på youtube.
Det är endast Gud som i grunden kan
hjälpa en utslagen och försmäktande
själ att vakna och lämna helvetet men
honom får jag inte kontakt med trots att
jag ihärdigt har försökt. Jag spelar Leonard
Cohen och drömmer mig tillbaka till betydligt
bättre dagar och ångesten avtar en aning.
Jag är traumatiserad så att det sjunger om
det. Pappa våldtog mig 67 gånger när jag
var ett barn. Mamma var skräckslagen och
paralyserad och vågade inte säga något.
På AA är de alldeles för friska. Jag tillhör
kategorin totalt på botten utslagen, en sådan alla har gett upp hoppet om. Januari är ett
jävla skruvstäd. För mina allra sista pengar
ska jag gå till bolaget och köpa ett helrör
Absolut vodka. Sen får jag börja prostituera
mig igen tills mer kosing skramlar in på
kontot. Gud vill inte det tror jag, men vad vill
han då? Stesolid och mörka solglasögon
och sen cykla ner till stan och systemet.
Livet är ett hårt straff för något jag måste
ha gjort i ett tidigare liv. Hej vi hörs senare.




Prosa av Johan Bergstjärna
Läst 43 gånger
Publicerad 2024-01-09 12:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna