Min fru har en ovana att väcka mig varje natt när jag sover som skönast för att fråga mig hur jag mår. Det är för att hon är så nyfiken, omtänksam och medkännande, vilket leder till storbråk dagen efter när vi groggar på Sangria och Renat och har kronofogden på besök som enträget letar efter guldsmyckena som vi har grävt ned vid kolonilotten. Brorsdottern Lilla Grå röker heroin varje dag när vi spelar klädpoker med farmor som prostituerar sig varje dag och har hela Kommunfullmäktige som kunder. Elverket har stängt av strömmen men vi är så sorglösa och bekymmerslösa. Det ska vara skönt att leva. Idag är vår nakendag när vi går nakna på stan och tigger pengar. Morfar är en utpräglad massmördare men är bra på dragspelstango tillsammans med de andra mördarna på Kumla. Imorgon så ska vi kasta ut hela bohaget från balkongen på tolfte våningen för det kvittar snart hur det ska bli. Det måste hända någonting hela tiden. Livet får inte stagnera känner vi när vi tänder eld på lägenheten och springer nakna lyckliga bort över fälten. Det är med hat och kärlek som vi befinner oss i Sverige. Vi har aldrig gjort några fel. Själva atmosfären och stämningen i landet provocerar oss konstant. Vi somnar under en gran. Döden är en dyster kusin som måste muntras upp. Svarta moln tumlar in som Lennart Hylands falska uppsyn. Året är 1971. De hibernalstinna schizofrena patienterna på Beckomberga kommer aldrig att komma hem.