Rastlösheten for av och an. Och Lovisa
småblängde på en rulle utan egentlig nerv.
Blek Twin Peaks-kopia, konstaterade hon.
Kunde lika gärna kollat på Kalle Anka. Å
all denna tröttande reklam. Ofta uppåt sju
minuter. Hade räckt med hälften.

Och nätter av kvalm passade inte henne alls.
Lovisa föredrog svala och lättsamma stunder
när livet kändes som hand i handske. Att ha
fönstret halvt på glänt blev ett måste.
Då kunde hon ibland lägga på nån raffig engelsk
rhythm’n blues av Georgie Fame och bara
blånjuta. Men just denna natt hade klockan
redan skruvat sig fram till halv ett. Utan en blund.

Innan hon hann fortsätta tankegången hördes en
vissling nerifrån gatan. Där stod Sten Nordlander
undrande om han kunde komma in en sväng. Han
ansågs pålitlig och fick portkoden. Några snabba
steg i trappan och han kom instörtande.
- Du rusar ju på som det brann i knutarna,
konstaterade hon.
- Äsch. Var på en ölrunda med kompisar. Stör jag ?
- Sten, jag kunde ändå inte somna. Men det enda
jag har å bjuda är cider. Ändå lite alkohol i, sa Lovisa
i ett uppsluppet tonsvall.
- Cider går bra. Rinner också nerför strupen.

En kort tid trummade på. Sten verkade rastlös på ett sätt
som Lovisa inte märkt förut. Fastän hon bara mött honom
några få gånger i samband med miljökampanjer, stötte
hon bort eventuella tvivel. Och hon blev idel öra när han
först beskrev en resa till Las Palmas i målande ordalag.
Sen gick han över nuvarande värmebölja över Spanien
och det senaste från hettans sydöstra Frankrike.

Bortåt 900 brandmän bekämpade eldstormen som Sten kallade
den. Även flygplan med vattenbomber deltog. Och som logisk
följd pågick evakuering av närliggande samhällen och byar.
Ja, och hela Sydeuropa stretade på i hettan. Temperaturer uppåt
40 grader hade tagit ett järngrepp. Allt för att mänskan inte lik
andra arter lever i samklang med naturen. Och floderna som
snart inte håller något gångbart djup. Rhen, som utan regn,
snart torkar ut. Likaså Coloradofloden, Tchadsjön i Afrika och
en del andra runtom i världen. För att inte tala om alla invasiva
arter som uppkommer och på vissa håll marginaliserar ursprunglig
flora och fauna.

Och innan hon visste ordet av hade Sten lagt armen om livet och
dragit henne intill sig. Inget hon väntat sig eller ville. Lovisa ansåg
sig inte ha eggat upp Sten, även om hon insåg det tanklösa med att
bjuda in honom vid så sen tidpunkt. Hon konstaterade nu snabbt
att Sten inte insåg vägskälet mellan passande, opassande beteende.
Tvivlet stegrade sig inom henne och hon slog till slut bakut.
- Sten. Lägg av !
- Men Lovisa, jag trodde du ville.
- Nyligen förlorade min man Nils-Herbert kampen mot magcancern.
Det borde du respektera. Svårt sova i detta kvalm och ville skingra
tankarna. Du snackar om invasiva arter. Tänk om man vänder på
steken och homo-sapiens istället ses som den ständige inkräktaren.
Då framstår du Sten som en invasiv art. Jag tycker du drar din kos
från mitt hem. Här finns ingenting att hämta...

Och från den stunden sågs inte Sten och Lovisa mer. Hon skrev en
uppskattad avhandling om fossilfritt. Och han blev som frilansade
reporter än mer involverad i klimatet över södra Europa.