Jag ger mig ut på långlöpning.
27.1 är mammas dödsdag.
Jag ropar högt hennes namn
när det känns trögt i de isiga uppförsbackarna.
Det hjälper.
MAMMA hjälper.
Det är samtidigt minnesdagen för förintelsens offer.
Men jag håller mig till MAMMA.
Det hjälper.
"Kom igen nu Gunnar !"
"Du orkar".
Hennes röst är som en behaglig tinnitus.