Hon tyckte sig se en rörelse, i ögonvrån.
Precis innanför hennes synfält.
Kunde det vara inbillning?
Där var det något igen.

Hon ville inte starrbliga precis,
utan försökte maskera sitt plötsliga intresse.
Hon lät därför blicken sakta
vandra runt i väntsalen.

Hon hoppades litet ljumt sådär
att han inte skulle ropas upp
och hinna avlägsna sig ur hennes synfält.
Skulle hon försöka klara av

sitt eget besök så fort det bara gick
och sedan sätta sig i väntrummet igen.
För att se om han kom ut igen
och sedan litet på avstånd

kunna sköta sin spaning?
Hon hade 'tur som en tokig'.
Fick reda på att hennes läkare
inte anlänt till mottagningen än.

Något hade försenat henne på väg in.
En olycka av något slag kanske.
Kvinnan i väntrummet kunde lugnt
vänta in själva händelseförloppet.



(2024 02 11)