Först må man svälja faktum att de finns.
Det finns kvinnor som i en kontrollerande
sexuell akt känner sig mer sedda och bekräftade
än någon annanstans i livet.
Hur kommer det sig ?
När de i allt annat menar sig vara feminister
och i högsta grad försvarare för jämlikhet
mellan könen.

Är den masochistiska sidan en kompensation
för dåligt samvete ?

Eller är den en upprepning från barndomen
och en kroppslig kontakt som var hård och
ändå efterlängtad ?

Känns det upphetsande att känna sig som
en "stygg liten flicka" ?

Är denna sexuella dragning att se som normal
eller som perversion ?

Inge & Sten och många sk sexexperter har sagt
att allt som inte skadar är ok.

Om man inte har upplevt att sex kan vara
skönt utan sadomasochistiska inslag
så kanske inte barndomen var så trygg
man vill minnas den.

Man får visst se perversioner som en krydda
i livet men man kan också få tillåta sig se att där
bakom döljer sig något som inte smakar gott.

Något gammalt och unket som håller en fången
i en falsk bild av kärleken.

Kan den på ytan upplevda masochismen
i själva verket vara hennes enda medvetna
sätt att fånga mannen och få honom att stanna ?