Vad har jag väl då i pant
om ej min kära lyckoslant
ej blott som någon Alexander
en där väl utan klander

den sätter sin själ på spel
och för all då till del
en människa kan väl fela
som andra på kakan dela

lyckan kommer o olyckan går
gör det gärna år från år
kanske i klämman en sitter
tvär o sur o eländigt bitter

sedan kommer ur moln en sol
och hönor hör hur hanen gol
sedan plötsligt sprudlande miner
bakom egna rutiga gardiner