Jag tar på mig min rosa pyjamas och går omkring på stan och morsar på folk med ett storstilat leende. Vissa människor blir lite glada medan andra blir så där otäckt vuxet indignerade. Så ställer jag mig framför kyrkan vid stortorget och läser ur Guds härliga evangelium i megafon. Jag har sökt tillstånd. Några stannar och lyssnar alldeles apatiska i sin utstuderade shoppingfeber. Örebro är staden där allt är så där rysligt lagomt, lugnt och harmoniskt. Man står inte ut här. Men visst finns det många underbara örebroare. Polisen som tar hand om mig är så snälla och överseende när de stoppar in mig i fängsligt förvar. Jesus hade inte heller han det så lätt alla gånger. En annan dag sitter jag i ett träd och kraxar. Åklagaren är snäll och ger mig bara en villkorlig dom. Glad i hågen simmar jag hem till Örnsro till mina katter Jim och Jam. Min psykoterapeut prästen har tröttnat på mig. Jag sitter och äter skorpor doppade i kaffe. Peter Gabriel mindes ingenting av sitt liv han heller. Jag är en helig dåre i Kristus och folk glor på mig. Jag simmar fram på ICA medan jag deklamerar Majakovskij och Karin Boye. Jag sjunger på vårdcentralen sånger om kärlek och försoning. Smygande omkring om nätterna på stan fullgör jag mitt heliga uppdrag. Doften av nybakat bröd vid bageriet klockan 4 och att gå hem rasande lycklig över att finnas till. Alla medborgare går inte omkring och sover. Det finns faktiskt undantag. Lycksalig går jag med en gräsklippare på stan till folks förtret. Polisen Anja och jag har en speciell relation av ömsesidig kärlek och förståelse. Jag läser evangelium i arresten. Så här håller mitt liv på och jag känner mig frälst genom Jesus. Vem är galen och vem är frisk? Jag vet bara att mina katter Jim och Jam älskar mig och jag dem. Normalisterna är skraja för mig och deras hat en bekräftelse på att jag är på rätt väg. Den dysfunktionella psykiatrin har trasslat in sig i sitt eget mörker. Gud är min snälla doktor. Jag går omkring spritt språngande naken och deklamerar Ekelöf och Södergran som en aktion för miljön. Jag känner så starkt att poliskvinnan Anja älskar mig. Om alla var som hon så skulle samhällsklimatet inte vara så hårt och kallt. Min farbror Ralf ringer och uppmanar mig att lägga av med dumheterna och bli vuxen någon gång. Jag sträcker på mig ointresserad som en nöjd katt. Jag är en konstnär och helig aktivist. Jag är redan vid så ung ålder sjukpensionär. På vilken arbetsplats skulle jag kunna passa in? Jag är en glad friskus som sprider hopp till människorna. Jag är utvald av min bästa vän Gud. Jag sitter lycklig på rådhusets tak med min megafon och deklamerar kärlek och sanning för det sovande folket. Sverige skulle behöva många fler som är som jag. Det är nu som den stora väckelsen börjar. Jag heter Johannes och jag menar allvar.