Första åren placerade vi växthuset mitt emellan de två landen där vi odlade potatis och grönsaker. Gården var då ännu omgärdad av en tät granskog. Förväntansfulla planterade vi tomatplantor och gurkor. På hyllorna frodades chili och olika kryddväxter. Allt vattnades omsorgsfullt.

En dag fanns inte ett spår kvar av  gurkplantorna. Som om de dragits ner i jorden och inte ens det minsta blad lämnats kvar. Vi var så förbryllade.

När spaden så sattes i marken för att få bort en del ogräs, uppenbarade sig plötsligt en enormt stor sork under jordlagret. Jag slängde ifrån mig spaden med ett förskrämt skrik och sprang hastigt därifrån. Det kändes då som om växthuset ville oss ont.

En kväll senare, då vi anlände till gården, såg vi till vår förvåning att växthuset flyttats ett kvarts varv. Helt oförklarligt. Då gav vi upp och nu står det fridfullt på en annan plats.