Det sägs att jag håller dig inlåst,
att du inte sett ljus på flera år.
Sanningen kunde inte vara mer frånvänd.
Det är jag som är grottvarelsen
och du som slänger kopparstrålar
i min tiggarskål.
Själv simmar du i solen.
Kanske skyddar du mina känsliga ögon
från dagen,
kanske borde jag vara tacksam.