- kom nu lillgud ska vi gå på skogspromenad säger jag det känns tryggt och gott inuti och hon sticker upp näsan vädrar i höstluften - minns du när jag kunde flyga med vinden frågar hon när jag sprang nerför backen med utbredda armar som en vildgås och stormen tog tag ja jag minns smärtar till och på natten när jag inte kan sova pinar hon mig med frågor om hur det kunde bli så här varför hon är oälskad jag vet inte sov nu men jag vet det är för att jag trodde att jag visste bäst och pratade när jag borde ha tänkt men teg när jag borde ha öppnat mig och för att jag nu står stum som en stubbe i oktoberrötan