- kom nu lillgud ska vi gå på skogspromenad säger jag
det känns tryggt och gott inuti och hon sticker upp näsan vädrar i höstluften
- minns du när jag kunde flyga med vinden frågar hon
när jag sprang nerför backen med utbredda armar som en vildgås och stormen tog tag

ja jag minns smärtar till
och på natten när jag inte kan sova pinar hon mig med frågor om hur det kunde bli så här varför hon är oälskad jag vet inte sov nu men jag vet det är för att jag trodde att jag visste bäst och pratade när jag borde ha tänkt men teg när jag borde ha öppnat mig och för att jag nu står stum som en stubbe i oktoberrötan

en liten knytnäve 
gräver sig in i bröstkorgen 
som en fosterrörelse under revbenen 
hal och varm av livskraft 

klämmer åt om hjärtådern 

vem stal din kraft 
frågar hon 

jag skruvar på mig 
generad 
ingen stal 

vem? 

var inte så envis 
det hände långt efter din tid 
lilla knägud 
jag köpslog av skräck 
jag förspillde min kraft 
och jag är trött 

duger det som svar? 

i bröstkorgen 
spritter minnet av liv 
men det är sent 

alldeles för sent påtänkt 

- det var jag som var Solöga 
säger hon plötsligt 

hon har varit tyst länge
och jag stannar häpen 

Solöga 
det hade jag glömt 

ja faktiskt 
om det inte varit så 
hade inte jag levt idag 

tanken är skarp som nattfrost 

det är oerhört svårt för dem 
som aldrig varit någons Solöga 
att leva 




jag talar med lilla gud
- blir de kloka kränkta tror du av att du är ett barn? 
det är ju inte vårt påhitt egentligen

och inte vill jag be om någonting
det är skönt att du finns
meningen är kanske att vi ska ta hand om dig

världen vore mer ömsint då och människan vis
men vill du ändå ge mig ett bönesvar
så skänk mig i så fall en fix idé

bara från himlen sådär

glittrande fantasi du vet