Hej du gamle vän!
Nu är du här, nu kan jag ge upp.
Nu är allt emot mig, nu är det synd om mig.

Men vem finns att se mig?
Vem finns att bry sig?

Ensam med bara dig, du gamle vän.
Det var skönt att vara ifrån dig, men det finns en trygghet i gamla vanor.

Nu sitter jag här igen.
Ensam med bara dig och tårarna du ger mig.

Ska jag lägga mig här och sova?
Det är ju ändå så mörkt här nere på botten.

Ska jag lägga mig ner och sova tills någon väcker mig?
Tills någon ser mig?
Tills någon drar mig upp ur hålet och håller om mig?
Tills någon säger att allt blir bra?
Tills allt blir bra?

Men vem ska rädda mig nu?
Här finns ju bara jag och du, min gamle vän.

Ömklig. Jag är ömklig och svag, och jag hatar det!
Men det finns trygghet i gamla vanor.

Jag vill inte ta ansvar! Inte för nån, inte för mig själv.

Jag bad inte om att få vara här!
Livet är en kamp, men jag bad inte om att få vara här.

Skit.

Jag vill inte! Jag vill ingenting. Jag vill bara sova.
Men när jag vaknar kommer allt vara likadant.

Eller sämre.


Flykt!
Ge mig flykt!!