hon sträcker på sig

det är morgon
den sista morgonen i hennes liv

det vet hon inte

inte än

hon orkar inte gå upp

inte än

sömndrucket minns hon

män hon älskat
barn hon fött

hon är ensam kvar

hon är ensam men tacksam

hon har haft ett gott liv

nu går hon upp

gammal är hon, gammal och trött
det går långsamt allting, men det går
hon är ensam
men hon klarar sig själv
hon kan vara stolt
hon är stolt

barn har hon fött
män har hon älskat

men barnen har flyttat
männen gått bort

hon sätter på kaffepannan

så många år hon jobbat
så många år hon har slitit

var det värt det?

det var värt det

solen har gått upp
skiner genom fönstret

hon bländas

i solskenet virvlar dammkornen

hon har all tid i världen
tiden spelar inte längre någon roll

hon har gjort sitt
hon har haft sin tid
sin plats i solen

var hon lycklig?

hon var lycklig

men nu är hon trött

kaffet svalnar i koppen
det förblir odrucket

koppen blir stående orörd

hon vet plötsligt det hon inte visste när hon vaknade

det här är hennes sista morgon

hon är så trött, så trött
bara lägga sig ner en stund på golvet

hon blir liggande
bara en liten stund till
en liten stund till

solen skiner genom fönstret

kaffet har kallnat

hon har haft ett gott liv

bara ligga en liten stund till