Jag satt på en bänk en solig strålande vårmorgon, då daggen ännu var kvar i gräset. Jag satt och njöt av den ljumma lukten av dagg och att känna de
varma solstrålar nudda mitt inre.
På marken tittade jag på två tussilago som jag tog upp och luktade på.
Jag njöt av den sköna lukten av tussilago och jag tänkte, Nu är det äntligen vår\".
Jag tittade runt omkring mig och såg en talgoxe spela en vacker melodi.
Tänk att en melodi kan väcka så många sinnen i mig, som att kunna se, höra, och känna.
Jag såg en ko beta i hagen. Lukten spreds sig från kon. Det luktade blöt kodynga.
Jag kände daggen i den ännu blöta gräset när jag sträckte ner handen. Medan jag satt på bänken passerade en häst med en man på ryggen.
Mannen stannade med hästen och jag kände doften av häst och rakvatten från mannen.
Han presenterade sig för mig och vi började prata med varandra.
Jag kände vårvindarna vina och det kom ett duggregn ner från himlen.
Mannen bad mig att följa med på hästen, så jag slapp bli blöt.
Jag satt mig på hästen och vi började galoppera i det dyngsura gräset.
Han släppte av mig där jag bodde och jag bjöd honom på kaffe och bullar, för att han var så snäll mot mig som hjälpte mig hem så jag slapp bli dyngsur i regnet.
Han sa att han kände kaffearomen och\"Jag gillar dina kanelbullarna som smakar härligt med kanel\".
Vi kände vårkärleken växa inom oss.
Lite senare bjöd jag honom på hemlagad mat och vi kände att vi hörde ihop.
Tänk att från en solig strålande vårmorgon till en vårspirande kärlek få upptäcka att man smälter samman med en person.