Numera ser jag dig som ett offer

Du var en erfarenhet, ett tveeggat SVEK.

Du var pyromanen som satte eld på en pojke men som inte stannade kvar

för att insupa röken av sitt verk.

I din flykt missade du mannen som klev ur askan

Han som sökte vänskap istället för ovillkorlig kärlek

Men du klöv det erbjudandet med.

Mannen som stod kvar med sin ensamt utsträckta hand

föll inte för din defensiva attack,

han höll inne med känslor och viljor

Känslan av svek

Viljan att korrigera

Mummifierade själen,

men mitt skal var en glimmande sarkofag i guld

Jag var god

Tålmodig

Månader gick och jag blev förargad

Dagar passerade likt deja vú

och jag svalde hårt ned blodet som jag sparat

i minne av vår vänskap

Blödande sarkofag

blev levrad soldat


(Numera bryr jag mig inte...)