Det enda han kunde se av henne var hennes spegelbild i skärmen.
Som om hennes själ satt där inne och väntade på ett ord, kanske en mening ifrån honom.

- Är älska ett ord som är självklart, frågade hon honom.
- Älska är självklart, i alla fall när det kommer till oss.

Han stirrade in i skärmen och lät fingrarna slå tangentbordet som besatt.
Han såg hur hon drog på läpparna i ett försök till att le. Ett litet leende sken upp över hans ansikte, men hon kan inte se det. Han är liksom i en annan värld. Han sitter där framför sin dator. Men hon vet inte att han kan se henne.

- Vad skulle hända om allt försvann? Om allt var en dröm?
- Jag vet inte, svarade han hastigt. Det var inget han velat tänka på.

Men tänk om det var så. Tänk om allt bara var en dröm. Hon satt inte där på hans säng kant. Hon såg inte emot honom med sitt underbara seende mot honom.
Plötsligt slog verkligheten till, han visste inte vad han skulle tänka. Eller vad han skulle göra.

- Det kommer inte att försvinna, vi är det vi är och det kan inget ändra.
- Älskar du mig på riktigt? Eller bryr du dig bara väldigt mycket.

De orden sved på hans tunga då han sade dom. Som om det var något giftigt i hans tonfall, som om det var det förbjudna att fråga.

- Vågar du fråga det? Du vet ju vad svaret är. Sade hon bryskt.
- Ja men eftersom du pratade om verkligheten så tänkte jag bara fråga.
- Ta inte illa upp min ängel.

Han vände sig om och lät sitt halva ansikte bli sett av henne. Han log mot henne och vände sig igen.

- Haha. jag leder stort över den här killen. Jag har dödat honom 14 gånger och han har bara lyckats döda mig 4 gånger.
- Man kan väl inte dö flera gånger heller. Jag menar, man har ju bara ett liv.

Han förstod hennes tanke men kunde inte ge något svar på den.

Hon började klä på sig nu. Han satt kvar och funderade på vad som skulle hända.

- Jag måste nog börja röra mig nu, ska ju åka med tåget snart.
- Ja just det. Jag kommer strax gumman.

Är vi självklara tänkte han. Vi är så olika men ändå så lika.
Han log för sig själv.

- Klart att vi är självklara.
- Vi älskar ju.