Livet är som svälta räv, den som av slumpen får flest ess klarar sig längst. Det är en lek på liv och död, en oavslutad cirkel. Bland fuktiga lakan och moln av ångest finns alltid ett hjärter ess på någons hand om inte flera. För vem har sagt att kortleken tar slut efter 52? (52, den nya sanningen.) Det finns inte en kortlek, inte en handling och inte en konsekvens.

Hon andades lite som en alpinist uppe på ett vackert berg inte gör. Blöt dunkudde och salta tårar. Ångest, det stinker rutten övermogen ångest under täcket. Brännlukten som sakta sprids efter att någon har glömt en Homo Sapiens Sapiens i ugnen.
Fuktiga lakan släpper sitt trygga tag. Om livet är hårt, gör det hårdare för varje steg du tar. Den som viker, sviker.

Ovanför ruter ess vilar prövning. Prövningen präntas in med rött i blodet och dömer dig. Bara du själv kan påverka din dom och ditt svar. Din handling är du. Ruter är den vågskål som aldrig förvränger eller kan bli förvriden.

Människan lider, apati, patetik och allmän ”inteinsevemmanegentligenär”. Vi uppfann spegeln för att se sanning, i samma veva uppfann vi smalmat och generell ”hatasigsjälv”kult. Vi är på jakt efter det rätta värdet. Näsligt nog förstod livet att inte lämna sanningen framme bland småbarnen.

Lidandet. Ett svart spader ess. Inristat som en aura ovanför varje själs bonad. Ett märke för det eviga lidandet, för livet. Lid så att ingen kan, när livet äntligen är slut, rycka dig i axlarna och anklaga dig för att inte ha lidit tillräckligt.

Moln av ångest svävar runt i rummet -har inget bättre för sig en söndag kväll. Men hon försöker envist glömma bort den hysteriskt doften av bränd Homo Sapiens Sapiens –ångesten. En tanke kör trots rödljuset. Försöker hon förtränga spader ess? Kan man fuska med livet?

Människan tror alltid det värsta om sig själv och andra, speciellt politiker- vilket de i och för sig bör göra. Omdömet spricker och ett MVG ser ut som IG. Dimman blåser in från havet och hon ifrågasätter sin närvaro. Faktumfaktumfaktum. Alanis Morisette.

Klöver ess finns just där var du inte tror och tar dig kallt om nacken. Bakom hörnet och under knuten, svek och lögner smyger alltid.

Ett svagt ljud tränger genom de fuktiga lakanen och det Intetbättregörandeångestmolnet. Det som låter som hennes mobiltelefon kan lika bra vara ljudet av ensamhet.
”Hej.” säger en osäker röst.
”Hallå?” hörs en annan röst. Hon tror att det är hennes.
”Jo, det är Tommy. Minns du mig?” Minns? Varför ringde du inte tidigare.
”Mmm, joo, det om träningen?”
”Jo, eeh, jag tänkte att om du vill så kan du komma imorgon. Laget ska träffas och du var ju intresserad.” O gode Gud, även om jag ateist, jag är intresserad av DIG! ”Tränaren tyckte det var ok. ”
”Jag kommer gärna.” Lättad, nästan glad röst. ”Imorgon alltså. Jag kan förresten möta dig vid grindarna. Du vet ju inte vart du ska. 13.20, är det bra?” O ja, det är bra. Det är så fasiken bra!


Hjärter ess, kärleken, som människan lever på. Super i sig när ingen annan lycka går att få. Hjärter ess, en enda liten gnutta varmt blod. Slutar blodet att flöda, är du död. Ditt livsvillkor, ett kontrakt som upphör då slumpen vill. För utan dig och ditt blod skulle livet inte gå i ett hjärteromlopp.

Kärlek, bland fuktiga lakan. Det är där allting börjar, slutar och börjar om… Kärlek bland fuktiga lakan med en uttänjd kortlek ovanför. Ångestmolnet har lättat, för tillfället.

Livet är som svälta räv, den som av slumpen får flest ess klarar sig längst. Det är bara en rad av slumpmässiga kortdrag som inte bottnar. En kortlek i omloppsbana.