Dina ögon med pupiller

som pingisbollar

dolde det annars vackra blå

och blev istället

iskalla, svarta och onda

när du skrek till mig

att du lätt kunde krossa

mina knäskålar

Istället

skar du sönder min själ

bit för bit, dag för dag

men du glömde den sista lilla

den mest starka och envisa

den behöll jag själv...