Catcher in the Rye av Martin Björklund


Dagen grydde och marken spydde

Solen log mot Bill medans han åt
Bill hade väldigt kognitivt beteende så han log aldrig tillbaka
Skorna låg i hallen och var skitiga
De användes också av Bill men var sällan flitiga

Bill gick på vägen och staketen med honom
Han gick ofta och gick alltid barnen bortom
Väl i skolan låg barnen aldrig stilla
Ville man kunde man gärna gå ut

Fröken drog alltid samma tirad
Hon verkade aldrig vara glad
Hon talade ständigt med stängda öron
Då var det inte lätt att ge beröm

På rasten gick barnen alltid på toaletten
Och drog med glädje i sig allt på poletten
För annars hade ingen orkat med en hel dag
Det gick oftast bättre om man var lätt vag

Två år har passerat och ett är kvar
Men om framtiden ringer får han inget svar
Vill man göra sin läxa åker man ut
Alla tittar snett och gör slut

Efteråt gäller det att bara gå med
För annars beblandades man som rutten säd
Gillar man inte smaken av tjära
Får man desto mer att förtära

Även om man är smart är det inget att visa
Gör någon något värre är det bäst att kisa
För det är bara för oss vissa det är rätt
Och på så sätt är vardagen slätt

Kyckligen skall hackas med vassaste ord
Det gör inget förrens det börjar kännas som mord
För att åka bort är inte förträffligt
Det är allas resande som känns jobbigt och räffligt

Till lunch serveras återigen samma köttbullar
Tittar man ut möts man av mark och inte kullar
Tiden fördrivs sedan konstgjort glatt
Ända tills alla tror att jorden är platt

Ända tills det är dags att gå hem
Och vägens längd tynger ner varje lem
Sedan är det bara att sitta och le
För sen blir man road av det som finns att se

Sedan ligger man i samma säng
Och väntar få att bli buren till en annan äng