helt utan mening står jag här
blottad för den kalla omvärlden
med mina röda vantar och rostiga hår
kinderna är röda av gråt.
jag kan inte låta bli att tänka;
ingen skulle sakna mig om jag försvann
rastlös och genomskinlig som en skugga
kanske är det dags att byta fas...

helt utan mening står jag kvar här
och väntar på nästa tåg...