Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vid berget

 

får jag luta mitt huvud mot sval sten
än en gång
jag törstar den sträva ytan

jag vill förnimma bergets rötter
och dricka markens fukt med dem

endast där var jag en och hel
med bråddjupet under mig
himlen över

ensam och trygg på stenen
en oskyldig varelse i universums famn




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 276 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-12-07 23:05



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Underbara ord...känner känslan av den sträva ytan och det känns som om den svävar och tryggheten omfamnar alltihop, en vila över dina ord...
2008-12-08

  Larz Gustafsson VIP
Det här tycker jag är en av dina absolut bästa.
Här är det både makro- och mikrokosmos, rymd och krypin.
Längtan tillbaka...
Urtidens klippa...
2008-12-07

  Bjarne Nordbö
Känns som något stort. Något viktigt. En hel värld kan rymmas i dessa ögonblick. När allt integreras.

Mycket snyggt framfört.
2008-12-07
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger