det var ganska länge sedan
jag var ung då
blodet hett
det var inte du och inte du
det var en annan du

vi diskuterade i sängen
och jag argumenterade ivrigt
övertygad om min rätt att tala

då dunkade du mig i ryggen
och med ett skratt som inte var snällt
sa du: du är en bra grabb!
sedan tystade du mig...
jag vill inte minnas hur

kompisarnas kompis det är jag
en bra grabb
hur övergiven kan man bli?