Du är som den tysta å
en yta av lugn
ett inre av liv
din mask spricker så lätt
en hand, ett smek
och stillheten är bruten

Du är som den tysta å
du speglas av verkligheten
men ser den tvärtom
under det yttre
rusar blodet vilt
som fiskarnas kamp

Du är som den tysta å
du flyter bara med
säger aldrig emot
lever mitt i stimmet
men blir aldrig sedd
ensam bland tusen

Du är som den tysta å
du dränker dig själv
för du vet såväl
att en å har alltid en början,
men också ett slut