en kall verklighet
finns det nånstans att falla mjukt
i denna hårda värld
ett enda snedsteg
och du får en stämpel i pannan
ingen förstår smärta
fast dom känner den själv
för dom tänker att det inte är likadant
och alla måste vara dåliga kopior av varandra
för om man står ut
då är man konstig
eller tönt
fast i hemlighet tycker vissa att man är cool
som vågar
sssssh säg det inte högt
tysta tanken den får inte finnas
för man vill inte vara annorlunda
man vill inte vara ensam
ändå lämnar man folk ensamma
för att man inte vågar satsa
inte vågar hjälpa
utan bara tänker på sig själv
på vad samhället och alla andra tycker
det är det som gör mig arg
ser ni inte vad ni gör
ni förstör vackra människor
dom som har en chans
gör så att dom inte vågar
gör dom till dåliga kopior av er
eller vad då
jag förstår inte
att vara ensam är inte det värsta
för man har familjen där
men tänk er att va utan familj utan vänner utan NÅGON i hela världen
att bara ha sig själv för att man inte vågar
för att ni förstör dom
dessa vackra människor
alla har en fin insida
och om man bara tar bort de sorgsna dragen
tårarna, besvikelsen, smärtan
då ser man
att även utsidan är vacker
för alla har en fin utsida