Inte fan fastnar jag
i en ond cirkel av självömkan
Jag sörjer bara mina jag
Du, dig och mig

Visst försöker jag leva i symbios
med mina tankar
Samtidigt om min idioti
tar mig bakifrån

En tjock sörja av hjärnsubstans
som sedan länge har legat utspridd
På golvet i min högborg
Har nu lyckats ruttna
och stanken får mig att vilja spy

Spegeln på väggen
Vittnar om min ensamhets misshandel
Och ringarna under ögonen
beror på för många timmar i oändligheten

Lukten av svett och prarfym
sitter ätsat fast i mina sängkläder
Högborgen är förorenad
Av kärlek, sex och ensamhet