Jag minns en försommarkväll, det måste ha varit 1987, och jag var fem år gammal. Jag och mamma och pappa var ute hela eftermiddagen och jobbade med årets ved; pappa kapade med motorsågen, mamma klöv, och jag travade på bäst jag kunde. Då och då vilade vi, och pappa drack några mellanöl ur sitt sexpack. Jag visste att han hade gömt en flaska brännvin någonstans, men jag hade inte räknat ut var ännu. Jag brukade följa efter honom ibland på håll för att få reda på nya gömstället, men vågade aldrig berätta för mamma. En gång kom han på mig när jag smög bakom honom, och då tog han mig hårt om överarmarna, spände blicken i mig och sa: "om du säger ett jävla knyst till morsan din om det här så kommer blykulorna fram ur asken!"

Medan jag ännu var kvar inne i vedbodens halvmörker körde en bil in på gårdsplanen, och jag hörde att det var farmor. Hon kom för att hämta mamma, som snabbt sprang in för att göra sig redo. De skulle på bingo i Byberget. Det började svida i mina ögon, klumpen kom tillbaka i magen, och alla eftermiddagens skratt var alldeles bortblåsta.

"Jag vill följa med!" sa jag till mamma.
"Det går inte" svarade hon, klappade mig på hjässan, "det är jättetråkigt för en liten flicka att sitta i bilen och vara tyst under hela bingon."
"Men jag vill sitta still, jag vill ha tråkigt!"

"Snälla farmor, jag vill följa med! Snälla snälla snälla!" bad jag, nära gråten.
"Det får du inte!" svarade hon kallt.
"Snälla snälla farmor, jag kan vara alldeles tyst!
"Det vet både du och jag att du inte kan!"

Jag började förstå att jag kulle bli lämnad ensam med pappa, och kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. När mamma satte sig på passagerarsidan i bilen och stängde dörren, kände jag paniken och pappas armar gripa om mig.
"Jävla fjanterier! Håll dig lugn för helvete!" väste han, nu när ingen längre hörde oss, och så bar han in mig i köket och stängde dörren. När han öppnade 75:an klöste jag på fönstret och grät som om jag blivit övergiven för alltid.

Just i detta ögonblick, tjugotvå år senare, inser jag att det är precis vad som hände.