Sista dansen, livets teater
Jag är Räven i den här pjäsen
fällan slog igen
ett rött hårstrå hade den i käften
hennafärgat (grått vid roten)
jag slank ut ur ramarna
för jag är Räven!
fällorna är gillrade för mig
publikens jubel
från den mörka läktaren
min belöning
den imaginära skuggpubliken
applåderar stående i bänkarna
det här är thrilling
fällan slår metalliskt
den fjärde väggen vetter ut
mot heden och förlorar sig
i morkullesträck och natt
och jag är pjäsens Räv
som slinker undan
- det verkligt kittlande
är gravens doft av ruttna rosor
under tiljorna