Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag ropar på dig

Jag är vilsen

jag kan inte hitta dig

jag ropar på dig

men jag hör ingenting



Gör jag fel?

Försöker jag ropa ur näsan?

Eller örat?

Någonting gör jag fel

för du kommer inte.

Du hör mig inte.



Varför kommer du inte?

Har du ens någon anledning?

Hur vet jag att du överhuvudtaget finns?

Du kanske bara är påhittad.

Jag har aldrig sett dig,

hur ska jag kunna tro på dig?



Jag har trott att jag har sett dig

flera gånger om

jag sprang fram till dig

i ren lycka och eufori

men när jag kom dit

såg jag att det bara var en kall, hård sten



Jag vet inte vad jag ska göra längre

för varje gång jag kallar på dig

känns det som du bara kommer längre och längre bort



Alla säger att jag hittar dig snart

men vad vet dom om det?

Har dom en liten framtidsprojektor?

har dom räknat ut det på sin lilla magiska miniräknare?

eller strör dom bara artigheter över mig när dom inte vill se mig ledsen?

kanske ska jag bara lägga mig ner och bli en kall, hård sten.

Då kan jag iallafall låtsats att jag lyckats.










Nu kommer ditt ansikte upp för mig.

jag har aldrig sett dig,

men jag vet vem du är

jag vet hur du ser ut

och jag vet att du älskar mig.

Hur ska jag hitta dig?

Jag börjar gå

Nu lovar jag dig

Att jag ska gå tills jag stupar!

Jag ska gå tills jag stupar och dör!

För allting blir det värt

om jag bara får se ditt sköna anlete,

en enda gång...






Fri vers av Kanskerättkanskefel
Läst 229 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-09-21 23:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kanskerättkanskefel