Mörkret har kommit,
Dagen går mot natt.

Det börjar bli dags
att lösa dagens ekvation.

Vad har jag gjort?
Vad har missat?
Vad är klart?
Vad finns kvar?

Vad har jag lärt mig?
Vad har jag bestämt att lära mig nån annan gång?

Men summan stämmer inte,
Måste jämna ut debet och kredit.
Vad skall jag göra,
Jag vet ju att en skillnad mellan plus och minus
betalas med orolig sömn.

Då tar jag fram min genialiska formel
Som reder ut, jämnar till,
lugnar de stormigaste vatten.
Få se, Hur var det nu?
Ja - just det: T+A+C+K+!

(Utropstecknet är viktigt, det är där själva kraften sitter.)

Tack för dagen!
Tack för allt jag varit med om!
Tack för allt jag inte varit med om!
Tack för allt jag lärt mig!
Tack för att jag kan lära mig mer om livet imorgon!
Tack för allt jag kunnat lära andra!
Tack för livet, hälsan!
Tack för känslorna: gråt och skratt! Oro och glädje! Kärlek!
Tack för allt och alla!

Tack!

Allt eftersom ekvationen närmar sig jämvikt
faller mina ögonlock allt djupare.

Återstår bara att borra ned näsan i kudden
och önska att DU vore vid min sida!

TACK!