Wraith tog hennes hand och förde den till sina grymma läppar.
"Ett vackert namn till en vacker kvinna."
Hon skakade lätt på huvudet och önskade att han inte hade så stor inverkan på hennes hormoner.
"Din tatuering är ovanlig,"sade hon för att komma in på ett annat ämne.
Wraith nickade med ett halvleende."Inte bland min sort,"konstaterade han torrt."Din sort?"Hon höjde på ett perfekt ögonbryn.
"Jag är en bland många demoner,sötnos."Nu var rösten len som sammet.
Rosalie stirrade och muttrade "Det här är inte sant.Det här är inte sant.Det här är inte.."Ett roat skratt avbröt hennes mässande."Jag är rädd för det,baby.Men som jag sa innan behöver du inte oroa dig."
Det undermedvetna skrek:Fly!En demon kan du inte lita på.
Men inte nu heller ville benen lyda henne.Plötsligt dök minnet upp vad han hade sagt innan.Att han var en mördare men inte hennes.
"Vad gör du här?Vad jobbar du med?"vågade hon till sist fråga.
"Jag är en lönnmördare.Mördar mot betalning."Han höjde på ett ögonbryn men annars visade det änglalika ansiktet inga känslor.
"M-mördar du andra människor eller d-demoner?"stammade hon och rodnade lätt."Det beror på,"svarade han och ryckte på axlarna."Demoner brukar inte vilja ge sig på människor.Så när en demon kontaktar mig är det för att jag ska släcka livet ur en annan.Det kan tillexempel vara rivalitet mellan två bröder."
Rosalie suckade lätt."Det förvånar mig inte.Människor är likadana.Förra året knivmördade en kvinna sin syster för att komma över dennes förmögenhet."Wraith sträckte fram en hand och smekte hennes kind."Det är en märklig värld vi lever i,sötnos."
"Det skriver jag under på,"svarade hon och kunde inte låta bli att le.