min far stannade bilen
på det som då var grusvägen hem
haren var påkörd, döende. inte påkörd av oss
men döende och stilla.
så tog han den i bakbenen
slog dess huvud mycket hårt i stenmuren
så var den död. vi åkte hem.

just härom året
invid markuskyrkan
låg en döende fågel. jag
stannade till. fågeln andades långsamt
och tungt. jag satte mig på huk
hos den. människor passerade.
några gånger öppnade den näbben
och utstötte ett slags ljud.
den blundade. jag satt hos den så
länge jag förmådde