Jag är så drömsk om dagen att natten inte har mig någonting att ge. Och så tände jag lampan och skiljde mig från sömn. Som den enklaste sak i världen föll det mig alltid att ta mina egna förljugna ögon att skänka till den som fortfarande brydde sig om att se. Själv låg jag så lyckligt förblindad i min förvanskade vakenhet att det ens aldrig slog mig, att allenast rummet var upplyst, inte jag.