På högre latituder
verkar man vackla
i kylan, om än inte av den.

Plogpinnarna i dikena
sticker upp som flaskhalsar
ur bakfickor i ett
ljus som aldrig når
fram till ansiktena.

Snötäcket ser nedbrottat och
ihopsjunket ut, snön faller
som solstrålar och fastnar
i skäggen och smälter.

I den här sortens klimat
är förväntningar och
historia sak samma.
Ett cykliskt upprepande
av samtal och stanser
och ansikten som stelnar i grimaser.