Världen går sönder
jag håller den i mina händer
den krackelerar 
jag vill skrika åt den gråta Men förstår du inte?
Världen brister långsamt ljudlöst inför mina ögon
och jag kan inget göra
Om natten ligger jag och tänker på de drabbade
det hjälper inte dem
när deras värld går sönder
Jag gjorde mera nytta om jag stege upp och bakade ett bröd
och dukade ett bord åt världen
om jag lyssnade
för detta handlar ingenstans om mig det handlar om de kommande som föds ur världen som går sönder ljudlöst
nu
i denna stund