Nu kommer sinneskvällen.
Här är eldflugorna som cirklar i blodet;
Här är skuggan som rör sig vid sidan om
Där du sitter och läser vid trädgårdsväggen.
Nu är dvärgpersikoträden spikade på sina spaljéer,
Du ryser och sjunker ned.
Du känner igen deras röster nu,
Svagt ropar martyrpersikorna ditt namn,
Namnet som ingen annan än du känner.
Det är auran och frekvensen som meddelar sig.
Det är saken som faller ihop i cirklar; här och nu.
Och nu sticker den ut en klo och du tar den.
Tack och lov, i ditt knä tar du den, så!
Du sa att du inte skulle gå bort igen,
Du ville inte gå bort - men ändå,
Är det som om du stod ute vid kajen
Tittandes på en liten båt som drev ut
Bortom såggräsgrunden, bland den döda fisken
Och du var i den och skummade förbi gamla trossar,
Ditom, bortom, under en fräck himmel.
Lika ljudlös som en gonggong innan den slås på.
Avstängt, säger du.
Hur då?
Nu slår de till, nu!
Eterdrömmen om en tillflyktsort
upprepar, upprepar, upprepar sig.
Och du måste vakna igen i ditt eget blod
och dina tomma utrymmen i din varelse.