Han bad henne om kärlek
hon gav honom en sten.
Han talade till stenen
och hörde en sång
från jorden.
Han sjöng om kärlek
då föll från ett träd
en fågel med en sång
i halsen;
i dess näbb ett nytt blad.
Han torkade bladet i solen
och skrev på det om kärlek
med ett grässtrå
men orden var i grönt
och kunde inte ses
förutom av fågeln
och den låg död nu
med sin sång i halsen.
Så skrev han på stenen
som hon gett honom
placerade den försiktigt
över den döda fågeln
och kröp ihop för att sova
med bladet som kudde
och sa aldrig mer ett ord.