Vantasvart skepnad
precist utskuren
i välupplyst lekrum
drar mig under jordens sista himmel
död himmel
förbi ruttet gräs
och ruttna träd
i en mardrömsfärd
till min upplösning
bland tät sly
den stirrar på mig från andra sidan trädgården
den lyssnar på mig från övervåningen
I 10 år
i mammas säng
stod den i hörnet
Imorse stod den i hallen