Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sanera mig, jag har försökt.

på en hundradels sekund tog du allt jag förut ägde.
du tog hela mig, mitt självförtroende och min självkänsla.
du körde över mig som om jag inte fanns. du tog min
oräddhet och nyfikenhet ifrån mig. Du högg ett djupt sår
i min själ och du fick allt vackert och fint att plötsligt
rasa samman och framstå som smutsigt och förnedrande.
ont och elakt. samtidigt som du spottade mig i ansiktet
hällde du salt och citronsaft i mina öppna sår. Du pressade
din hand mot min hals, tog ett stadigt grepp. jag kan inte
andas i din närvaro. jag vill inte veta av dig. men du är det
sista jag ser innan jag vandrar till drömmarnas land och du
är det allra första jag ser när jag vaknar.
du är som fastlödd under mina ögonlock.

jag är fortfarande rädd. tankarna flödar och du skriker
att allting är mitt fel, att jag bad på mina bara knän om att jag ville ha det. men det ville jag inte. jag känner mig smutsig av bara tanken, sanera mig, jag har försökt.




Fri vers av tuss90
Läst 391 gånger
Publicerad 2010-04-20 22:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tuss90
tuss90