Vi står på kanten
på det högsta berget.

Högre än Mount Everest
högre än allt.

Du har din finaste kostym på dig
och jag har den vitaste klänningen.

Vi har vita mössor på oss
och med snirkliga guldbokstäver
står våra namn längst kanten.

Vi tittar på varandra
jag ler
och vi delar ett skratt som skär genom luften
likt krossat glas.

Vi står vid kanten
till den djupaste avgrund.

Skrattandes flätar vi våra fingrar om varandras
och tillsammans tar vi steget ut i avgrunden.

Vi faller och faller
men någonstans på vägen
kommer vi få vingar
och vi kommer flyga till högre än allt.

Din kostym kommer vara trasig
och min klänning kommer aldrig bli vit igen.

Men vi kommer vara starka.