Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(och detta har ingenting med mig att göra. ) fast minnena bleks som hår i solen finns där några som aldrig försvinner


och jag spyr minnen (för att kunna känna dig en sista gång)


sätter fingrarna i halsen
för att tvinga upp allt igen
det blev något för mycket efter kvällens bravader

för mycket sprit
blandat med känslor
och en skvätt av ångest
för lite av han
och något för mycket av dig

så jag knäfaller vid den förfallna toastolen
sist jag befann mig här var den vit
numera fallfärdig å vanvårdad av alla fyllos
utanför köpcentret på söder

och jag spyr minnen bara för att kunna känna dig en sista gång

för efter ettusen fyrahundra sextioen dagar är det lätt
att de blir suddiga
bilderna inte längre lika klara

så jag vill tvinga upp allt igen
minnnena, tankarna,
till och med de smaklösa ord du gav
och
lite av de kärleksfulla känslor du kunde ge
emellanåt

jag vill rada upp och lägga dem hårfint på ytan
smaka på minnena
lägga orden på tungan en sista gång


men jag vill också spy,
kräka upp dig och alla tankar på dig
skrapa bort minnena med dig
riva bort skalet som du omslutit mig med så länge nu

som en orm som ömsar skinn
sliter jag mig loss från dig
som skaver mot hjärtat som en ståltråd inunder



och jag spyr upp dig ikväll för att spola ner dig i evighet




Fri vers av marinanils
Läst 344 gånger
Publicerad 2010-06-21 18:40



Bookmark and Share


  leika
sluuuutet! skitbra!
2010-06-21
  > Nästa text
< Föregående

marinanils
marinanils