du är äcklig så äcklig folk
i din närhet vill inget annat än därifrån då
slipper de tänka på vad de måste säga för att
inte låta dumma ja
de slipper kolla på dig och ditt fula tryne och allt
du är som du vet att du helst av allt inte vill vara men tragiskt

nog är ändå och jag
river på väggarna jag
biter i marken för att hålla kvar något
litet där finns att hålla kvar i taket känns
mindre
nu lite skörare än vad du är som på
en tråd av garn men garnnystanet trasslas upp det
trasslar
ihop och i sönder som
mitt hjärta när du kastade det i stenmuren för att jag var
äcklig och du ville inget
hellre än att gå därifrån slippa se

mig och mitt fula tryne jag
ville inget hellre än att stanna kvar hoppades
i slutändan gör det ändå inte så mycket utseendet
utseendet tar större plats än vad man kan inbilla sig ibland min spegel

åh trasiga spegel på väggen där säg varför ögonen
bränner i locken när reflektionen av allt äckligt trasigt allt
äckligast i världen speglas tillbaka och visar mig själv du
skulle väl aldrig sätta frågetecken där om jag sagt det rakt ut till
dig och ditt fina ansikte skulle
väl hellre vilja sätta miljontals utropstecken efter för mitt fula
tryne och jag är inget mer än
inget mer än och ditt marlboropaket ligger fortfarande
kvar i min innerficka men säger inget om det än kanske
om jag har tur glömmer du det

träffas vi igen för jag vet du är pank och beroende snus
braj cigaretter eller marijuana spelar ingen roll längre hög
på tabletter eller låg på socker ”du,
vi kommer ändå dö nångång” skrattandes
sätter jag mig ner i vita hammocken med
blommor och annat mönster som inte går att tyda hög
på tobak jag sätter mig ner skrattandes inombords och
tänker att om jag är äcklig är du äckligast för

alla tjejer du plockat och slängt här
finns allt att hämta om det inte vore för mitt fula tryne och
jag tänder ännu en cigarett tänker
att nån gång ska jag bli snyggare än henne klarar
mig ändå bra utan gucci och
louis vuitton ska dra fram mitt ess i ärmen släcka
din stolthet med blicken hålla
huvudet högt och gå därifrån klackar,
väskor med accessoarer, solglasögon
får min ansiktsform se kantigare ut men

ännu river jag på
väggarna biter
i marken när taket känns mindre slickar
lite på nystanet för att slippa gå itu limmar
ihop mitt liv drar ut var tråd för sig skiter
i vad du tycker och slickar på det du pissar
ändå i kalsongerna av
motorsågsmassakern gråter också till sömns för
din trasa till själ och du kan aldrig bli så äcklig som mig men
det är okej för innerst inne är det allt äckelskit
patetisktdyngskit som du inte kan bli som gör mig
till den jag är och någonstans hoppas
det kan räcka till någon annan patetisktdyngskit,

äckelskit,
som inte är

du.