det känns som
augusti
för det liksom
rosslar. något saknas
då konversationer
tryter

sedan finns du
din närvaro
liksom tar över

-

ett minne finns
om någons minspel
någon annans charm
en tredjes skådespel
den sistas vals

snart blir jag lämnad
inget är annorlunda
kanske en känsla

-

vem vet. kanske jag
försöker pussla
ihop mina borttappade
bitar
av glas
och någon har förmåga
att binda

kanske känns det
annorlunda

-

jag sparar mig
väntar in
ett ursprung
en kultur
någon livlina. för att slippa
känna mitt
på tok för stora
oproportioneliga huvud

en Franz vaktar
ett bord. han drivs av
solceller som räcker
sträcker sig efter en timme
för att vagga sitt
enorma huvud
dag ut. dag in

-

det är augusti
för det liksom
visslar. bland löven
något finns
en känsla
en tanke
en doft
en du. en vagga
där gammalt spelar föga
minnen jag vet om
lyckas lägga
undan

något är faktiskt
annorlunda
kanske en känsla
där vi kan vänta in
varandra