så länge det pyr ur golvet
vacklar det fram något
och det är inte alltid tacksamhet
men ibland vrider det ur
och ett homogent burop ler tillbaka
från tomma stolar


ett ljudlöst skott tömmer luften
på befattning
är inte en maskinskötare
varken individ eller medborgare
timvikarie med provision
kanske mongolid som drömmer om clowner

bit för bit för bit,
för bit för bit

en skrovlig röst som försöker ropa
men lyckas bara med bedriften
att måla en jordglob efter siffror
svälja osannolika andetag
och vrida ullen över strängen

en stum, dum ansats, en fläckad
skäggig taggtrådsklädd arab
nekad inträde vid ambassaden

en kråka buren i magen hela livet
skelögd svartvingad fågel
pockar rullande runt rullande rrrrr
och ser dubbelt av vidrigheten


känner aldrig tacksamhet mot någon annan
än den som ger honom födan för dagen